extra fin panga åy oss, med ett stabilt soltak, och just vår båt hade till och med wi-fi ombord.

Sardinsvärmar överallt
Det var verkligen en annorlunda undervattenssvärld och dykupplevelse vi fick uppleva på vårt havsäventyr längs Magdalena Bays kustlinje. Den ena dagen var inte den andra lik. Kaptenen och duktiga guiden David var hela tiden uppmärksamma på vad som hände utmed havsytan. Sjöfåglarna (fregattfågel, liror, pelikaner och sulor) hjälpte oss att hitta den väg som inte syntes. Det viktigaste av allt var att vår kapten var i ständig kontakt med många andra kaptener, så vi fick fortlöpande över dagen in rapporter vad som hände längs kusten.

Under våra fem dagar hittade vi otroligt många sardinstim. Vi fick massor av tillfälle att simma med de vackra strimmiga spjutfiskarna och deras kompanjoner sjölejonen och studerade deras spektakulära gemensamma sardinfest. Spjutfiskarna är ju både eleganta och kraftfulla i en säregen kombination av estetisk skönhet och rå kraft som möter havets förutsättningar för överlevnad.

Vissa så kallade “bait balls” vi snorklade med rörde sig snabbt, men dagligen fann vi flera stationära sardinklot där vi kunde stanna intill stimmet. Det är då vi under en längre tid, utan att simma, kan observera skådespelet. Det var under de tillfällena jag tog mina allra bästa bilder och filmsekvenser. Avtryckaren gick varm, och kamerasensorn fick jobba sig glödhet. Vår längsta “bait ball” hade vi i hela nittio minuter, en och en halv timme, och jag återvände till båten bara för att minneskorten var proppfulla eller kamerabatterierna hade falnat.

Däggdjur på kolonn och i “megapods”
Från vår första dag till den sista såg vi regelbundet knölvalar som cruisade söderut. Ibland i par, och några gånger i mindre grupper om flera än så. En knölvaI kan bli 18 meter lång, och väga 40 ton. Just knölvalen kan kallas “Valarnas Pavarotti”, då det är den sjungande valen. De befann sig ofta intill vår båt. Flera gånger varje dag visade de upp sina akrobatiska färdigheter genom imponerade hopp. Ibland slog de stjärtfenan eller ena bröstfenan mot ytan som en akustisk signal till alla valkompisar som var inom hörhåll.

Tusentals knölvalar migrerar från Alaska ner till Mexikos varma vatten för att para sig och föda sina ungar från december till april varje år. Knölvalarna passerar Mag Bay för att föda sina ungar lite längre söderut. Magdalenabuktens lugna lagun är en mycket populär plats för knölvalarnas kusiner gråvalarna som anländer i januari. Gråvalarna föder sina ungar i lagunen där kalvarna tar sina första simtag och genomgår sin mammas grundutbildning innan det bär av norrut igen.

Dagligen mötte vi grupper av flasknosdelfiner, och de anslöt ibland till spjutfiskarnas, sjölejonens och pelikanernas sardinparty. En speciell upplevelse hände två gånger under vår vecka, då kaptenen hittade så kallade “megapods”, eller “superpods” (fritt översatt jättestim) av vanliga delfiner (Delphinus delphis). När vår båt omringades av jättestimmet såg vi delfiner i alla riktningar. Så långt ögat kunde nå var det ryggfenor eller hoppande delfiner. Ett megapod stim består av upp till tusen delfiner, och vi upplevde som att det antalet kunde nog stämma även här.

Oemotståndliga pelikaner
Vår fjärde dag blev en väderdag (weather day) då vind och vågor satte käppar i hjulet för oss att gå långt ut till havs. En väderdag är ju normalt sett något negativt, men det blev istället en alldeles fantastisk dag. Vi bestämde oss på morgonen för ett alternativt program och drog med pangan norrut inne i den vindskyddade lagunen. Vi körde uppför en lång kanal kantad av mangrove buskage, där hägrar av olika slag satt och lurpassade på småfisk vid ytan. Kanalen ledde oss fram till en väldigt speciell plats.

Vi landade båten vid en liten skyddad strand, och vandrade därifrån in i ett storslaget landskap av böljande sanddynor. Det var som att vandra rakt in i en av George Lucas Star Wars miljöer. I ena riktningen ett dramatisk bergslandskap som kuliss bakom sanddynsöknen, och i andra riktningen låg det blå Stilla havet längs horisonten. Jag spanade efter R2D2, och David spanade efter prärievarg (coyote) som han ofta ser på nära håll här. Vi hittade massor av fotspår, men ingen prärievarg dök upp i vårt synfält denna dag.

Efter Star Wars-stoppet åkte vi vidare till en gammal valstation där ett par gråvalskelett